Ungefär så är det just nu, ni tror ni vet, ni vet inte ens en liten jävla del, och så ska det stanna. Mitt liv, min grej, angår inte er, jag känner bara att jag måste få skriva av mig, väldigt ofta.. Känns som om jag är tillbaka i grundskolan typ, hade det exakt likadant då, om inte värre. Poängen är att jag vill inte må såhär och jag kan inte göra något åt skiten, jag försöker tänka positivt men jag kan inte. Jag försöker, men det är något som hindrar mig, som om jag är tvingad till att må och leva såhär..  Jag orkar inte vara närvarande, kan sitta på tåget och lyssna på musik och bara bryta ihop. Jag vet inte varför jag mår såhär, vet bara delvis, och därför blir saker som dom blir. Det här gör att jag inte kan sova på nätterna, vilket gör att det blir jobbigt att vakna för att sedan gå till skolan, då jag åter igen inte orkar vara närvarande.. Helvetesjävlaskitfan!

Can anybody out there hear me?
Cause I can't seem to hear myself
Can anybody out there see me?
Cause I can't seem to see myself
There's gotta be a heaven somewhere
Can you save me from this hell?
Can anybody out there feel me?
Cause I can't seem to feel myself