Helt ärligt, jag orkar inte med det här nu. Du kommer lite för sent och säger det här.. Man kan inte behandla folk hur man vill. Jag försökte, jag slog mitt kast, och du ville inte inte ge lika mycket som jag. Jag fanns där, vid varje steg du tog, jag gjorde allt för att få vara med dig. Vad fick jag tillbaka, skit(?). Förstår du ens varför det blev som det blev? Jag orkar inte, jag vill inte mer. Det river bara upp gamla minnen!