Att sitta på nattbussen, (rätt nykter faktiskt) och åka förbi hållplatsen där vi sist sågs, där vi skildes åt på ett sätt jag verkligen inte ville, det gör ont. Sitter med klumpen i halsen, panik ångesten smyger sig fram. Det var inte såhär jag ville att vi skulle sluta.. Men så blev det iallafall. Och jag glömmer dig mer för varje dag som går, det tar tid. Det är en sak som är säker..