Jag vill inte sitta och tänka på vad du gör, jag vill inte känna ett hugg varje gång jag tror att du är med någon annan. Jag vill inte känna såhär, och jag försöker, jag gör verkligen det. Men vad jag än gör, vart jag än vänder, så finns det alltid något som påminner om dig. Jag ville ju inte att det skulle bli såhär. Det skulle ju inte bli såhär, ändå blev det så. Jag får helt enkelt ta och acceptera det och fortsätta utan dig. Även om det är det jag egentligen inte vill. Jag kommer att klara mig, det vet jag. Men kärlek tar tid.