Att vakna halv 9 av att känna att man behöver kräkas är ingen höjdare. Från halv 9 och framåt spydde jag galla. Det verkade inte vilja ta slut, vilket det sedan gjorde. Tur för mig. Åkte hem, vi skildes åt och jag åkte hem.

Gårdagen var väl sisådär. Att en människa kan göra så mycket. Att du inte kan respektera att jag vill inte höra ett jävla ord från dig, prata inte med mig, och rör mig inte för i helvete! Tror aldrig jag har träffat någon som är så slutkörd som du. Något fel är det ju eftersom du inte förstår!

Och btw så saknar jag baby.

Varken jag eller Emil ville vara med på bild.