Hamnade av en slump på din blogg. Scrollade sidan så jag hamnade längst ner. Såg inlägget "välkommen till min nya blogg". När jag började läsa texten i ditt första skrivna inlägg förstod jag att ditt liv inte är en lek. Jag blev så otroligt chockad. Vad hände? Vad gick snett? Vad tänker dina föräldrar med, tänker de över huvudtaget? Du skriver om ditt liv, du är duktig på att skriva. Du berör. Men du (ingen annan för den delen heller) ska behöva ha det såhär. Varför görs ingenting åt det? Jag har läst alla dina inlägg och har en klump i halsen, det skär i mig att veta att du har det såhär. Det värsta är att jag inte vet vad jag kan göra åt saken och att jag inte ens vet om du minns mig.

Jag lägger mig inatt i min säng, med mina kuddar, med mitt täcke i mitt rum i ett hus som jag kallas hem och sover med dig i åtanken och känner att jag är glad för det jag har. Men det är även med skuldkänslor, klumpen i halsen, tårarna är påväg att rinna från mina ögon ner längst kinderna jag lägger mig inatt..