Jag kan inte sova för att jag tänker för mycket. Jag kan inte sova för att jag har ont och känner mig kall i magen. Eller ja, mellan revbenen och naveln. Jag har absolut ingen motivation till någonting. Jag vill inte vara kvar här, eller i Sverige överhuvud taget. Jag har ångest över att jag inte ens kommit ur gymnasiet ännu. Inte nog med det så går jag ett gymnasium som jag inte ens trivs med. Jag bryr mig inte ett skit om studenten, för jag är för tillfället inte särskillt intresserad av att ta studenten med min klass. Jag vill bara komma ur skiten och sticka här ifrån. Jag trivs inte alls i min livssituation just nu.

Min kropp vet jag inte ens vad jag ska säga om. Alltid är det något fel och är det inte fel så är jag trött hela tiden. Varför var jag alltid trött hela förra året med, men aldrig under sommaren. Kan det ha någonting med psyket att göra som min lärare säger? Jag vaknar flera gånger per natt med panik, jag vet inte varför. Det gör mig frustretad. Jag minns inte min senaste natt jag sov hela natten utan att vakna med paniken. Inte ens i Sunny Beach. På så sätt är det jobbigt när man har sovsällskap. Men ändå vill man ha någon vid sin sida så man känner sig trygg.

Du har sårat mig mer än vad du tror. Om du ens vet om det. Det finns en anledning till att jag sa det jag sa. Tacka fan för att jag gjorde det. Jag hade nog inte klarat av situationen annars. Tänker du ens klart? Tänkte för den delen med.

Det är så jävla mycket frågor och så jävla lite svar. Vad fan ska jag göra för att kunna få ut det bästa av situationen? I dont know..

Även denna gång skriver jag av mig endast för min egen skull och skiter fullständigt i vad ni tycker!