Kvällen började med stress och aggressioner. Tillslut kom jag till Jossan och åkte till Nype. Ännu en gång var det problem med mitt leg, tacka fan för att jag ska ta nytt i juni. Kvällen var schyst tills i slutet. Som vanligt. Tog 03.10 bussen hem och kom hem för ett tag sedan. Påvägn hem släppte jag ut allt, alla tårar bara rann. Jag ville inte men kunde inte sluta. Jag hatar det. Jag hatar att visa mig svag. Jag hatar att visa det för mig själv. Nu är jag hemma, ligger i soffan eftersom jag inte orkat flytta mina kuddar och mitt täcke.

Nu: Sova. Sova bort allt, alla känslor.